Året 2019 är snart slut och nya siffror ska knappas in under 12månader, tänk va många gånger man kommer skriva fel första tiden, ett tillfälle att småle lite och tänka hur snurrig man är, liksom flera tusen människor till kommer göra.
Året som gått tänkte jag nog sammanfatta när det närmar sig racketslaget, kan dock konstatera att detta år har haft allt och lite till. Glädje, sorg, lärdomar, framgångar, motgångar, kärlek, skulle säga allt. Har under hela året skrivit som en liten dagbok, mestadels för mig själv och inte haft krav på mig själv att skriva, utan när jag känner att mina tankar måste ner på papper. Detta har hjälpt mig att få distans till mycket, se saker lite tydligare och få mig själv att utvecklas. Ibland konstaterande att jag måste kanske tänka till en gång till och ibland tänker jag rätt, men världen ser inte på samma sätt som mig. Varken mitt eller någonannans ”fel” utan bara ett konstaterande att vi alla är olika. Får gå in under min del som jag kallar Lära.
När jag står på VIP-hyllan i Båstad under tennisveckorna med solen värmandes i ansiktet, skratten och samtalen runt mig får till och med domarn att be om tystnad. Flaskorna som höjs för en skål i det sällskap jag just nu befinner mig med, där några kan ses på en is i tv-rutan, får mig att le och vara tacksam över just denna stund. Än idag är minnet lika tydligt, när jag snurrar 360 grader på hyllan, åt ena hållet ser jag Båstadsgrusets röda matta som tillhör den sport jag älskar, vänder man kroppen 180 grader slås Båstads-bucktens vatten och stränder till tonerna av champange. Livet bjuder in till blomman i hjärtat som vi alla måste vattna och våga låta få omtanke för att den ska blomma. Under ett år då många saker skakade tog jag mig friheten att göra mitt bästa för att Leva.
Att jag är speciell vet jag om, precis som vi alla människor är på vårt egna sätt, vad vore vår planet om vi alla vore samma person? Något jag är stolt över och något jag ska fortsätta med under 2020 är att finnas för människor jag tycker om. Att få tala om för någon att hen betyder mycket, hur mycket man älskar sina barn, öppna upp sitt hjärta och dela med sig av sitt inre, har jag alltid gjort och kommer fortsätta med. Försöker lära mig att dela upp det jag vill ge, dock svårt när man är en känslomänniska, men tränar. 2020 Ska jag reflektera kring om vi människor har blivit så upptagna med att försöka vara så bra för oss själva, så vi glömmer bort att vara vänliga mot varandra. Att vi kastar iväg svar i jobb och privatlivet utan att fundera hur den andra tar svaret, eller inte svara alls då kontakten med människor fås och tas snabbare än vi anar i den tid vi lever. Vilket kanske kan medför att vi tappat förståelsen och empatin för hur någon annan kan känna i olika situationer. Jag kommer alltid visa vad jag känner, berätta vad jag tycker, skicka det där sms:et för mycket, allt detta utan att ha krav på att få samma tillbaka, men med en lite försiktigare ton. Dock kommer man alltid få mycket av Ola, som också är mycket kärlek. Vilket jag vet har ett pris, men hur högt priset än är, kommer jag aldrig sluta Ge.
Snart skålar vi för ännu ett avslutat år och löftena kommer att skåla in det nya. Hur mitt 2020 blir vet ingen, jag ska påverka det som jag kan och en sak som är säker, är att jag kommer fortsätta Lära, leva och Ge, för det är alla ni i min närhet värda!
”Våga Ge är svårt, Våga Få är modigt”
#slutaaldrigdrömma
//Ola
#slutaaldrigdrömma 