Vinet slår mot min gom likt där haven kattegatt och skagerrack möts. Mina ögon möter den lena soppan som man kan se skymten av kantareller i, den som ska intas som förrätt och möter mina ögon när glaset ställs tillbaka på bordet. På duken bakom scenen har en film börjat rulla, orden som den 12åriga flickan från kenya precis ska säga, får inte bara mina ögon att vattnas, utan alla i lokalen. ”När jag var 12år giftes jag bort till en 40årig man, så min familj fick pengar och kunde leva”.
Året är 2019 och jag befinner mig denna kväll på ZBfoundations årliga gala till föremån för barnen i en by i Kenya. ZBfoundation är en stiftelse som hjälper dessa barn att få ett värdigt liv, skolgång, sjukvård och ett hem!
I världen idag lever 822miljoner barn under extrem fattigdom och svält, ingen som säger godnatt varje kväll och med risk att giftas bort till en okänd person i väldigt unga år.
När jag sätter mig för en stund och tänker på hur jag lever mitt liv så vet jag ärligt inte hur jag ska svara mig själv. Jag lever inte i fattigdom eller svält, har min nya telefon och tittar på tv under en filt. Men på något sätt är jag inte nöjd.
Är det så att dagens sätt att leva gör oss tokiga, på det sättet att vi hela tiden vill ha mer, söker det perfekta livet med allt vad det innebär. Svårare och svårare att ta motgångar och glädjs mindre vid framgångar. Stressen att hela tiden passa in fått oss att sluta lyssna och lättare att fly till nytt sökande än att jobba för det man redan har.
Är väl medveten om att jag talar om två yttiligheter, två ”olika” världar, där vi inte ska sluta leva, utan fortsätta leva, om så med en liten medvetenhet om vad vi har.
För när den 12åriga flickan på duken berättar sin historia, då stannar iallafall jag upp och kan leva med att allt inte är perfekt!
Låt: Walk with me
Artist: Måns Zelmerlöw
#slutaaldrigdrömma
#slutaaldrigdrömma 