På isen flyger #86 fram, sådär självsäker och med en output som talar om att här är JAG. Lekandes lätt och med ögon som skriker att ingenting kan stoppa mig. Maxi och jag tittar på varandra när #86 gör 5-3 för Örebro och säger samtidigt med ett leende, ”där dök han upp”!
Har säkert börjat på detta inlägg 10 gånger nu, men varje gång med en smak av bitterhet och besvikelse över det jag läser som ironiskt jag själv skrivit. En ledsamhet över hur människor agerar året 2019, hade en tro om att vi kommit längre, men i många frågor verkar vårt samhälle gå bakåt.
Så min inledning för att sumera 2019 borde låta något i stil med så här:
2019 bjöd upp till många sorters dans, tango, vals, bugg, foxtrot, även lite skön discodans. Längs vägarna i Amerika gled vi fram, pojken och jag, han jagandes efter den gummitrissa vi båda har en kärlek till. Vi pauserade i stunden och knäppte några kort för att visa och minnas vad vi upplevt. På hemmaplan hjular och voltar Nova hem ett medaljregn i sporten hon är så fantastisk i. Hennes underbar ironiska ton, bara hon besitter och som jag älskar att höra i både tal och skrift. Hur hon för hundraelfte gången försöker förklara för mig att allt är bra på lägret och att vi kan höras en annan dag, du är så grym! Ni förstår säkert, jag älskar mina barn och gör/curlar säkert sönder dom, men så får det vara, för det är mina barn som betyder allt för mig!
Medans barnens jollrande fortsätter eka i mitt huvud springer livet på, jobbet sprang på i bra fart, milt sagt. Träningen var som jag ville, ingen stress, ingen press, målet nåddes med 3 pass per vecka. Vänner kom, vänner gick iväg, en del består, en del valde en väg som ingen sund kan förstå.
Hockeyn bjöd upp till klubbyte, TV-Puck, skador, tårar, glädje och ett kontrakt med Örebro. Ärligt är ganska stolt som pappa, vi (mamma och pappa) har inte gjort detta, utan bara han. Vi har söttat och givit kärlek, det är allt, men att våran son får denna chans är man ganska mallig över!
Har under året läst, skrivit, vågat försöka laga mat, lärt mig om vin, varit glad, varit ledsen, varit exalterad, varit rädd, varit lycklig, varit besviken och lärt mig uppskatta Ola. Lärt mig att det är svårt att vara en riktig vän, det kräver mod, kräver massor av din egen tid och hjärta till en annan människa, utan att kräva något tillbaka. Tack Oscar för att du är min vän, eller rättare sagt, min hjälte & bror!
Något jag är stolt över och som en del säkert tänker ”det där säger han bara för att låta bra” är hur fina min barn är och vilka fina dialoger vi har kring livet. Att ens dotter berättar saker för sin far som är intima, vänner, livet, det är för mig det finaste mina barn kan göra för mig. En hemlis till er från mig, vi brukar handla lite mat, åka till en plats där vi parkera bilen, slår på musik, ibland finner vi oss bara i tystnaden, ibland pratar vi om allt, ibland skojar vi, en väldigt fin stund!
Tufft för en del att läsa, så tufft att det som blivit min största lärdom under 2019 och som får avsluta min summering lyder: En del skapar andras misslyckande för att iallafall för en stund känna välbehag och egen lycka. Något jag aldrig kommer klara av att göra, hur hårt det än blåser.
Att se och dela med min son, det vi fick uppleva igår av #86 i Örebro, får mig att älska livet. När någon är i sitt livs form och fullkomligt sprudlar av energi, att vara totalt närvarande men ändå i någon form av Nirvana. Det ska vara min drivkraft under 2020 och känslan vi alla söker!
#86 Mattias Bromé Örebro Hockey
#Slutaaldrigdrömma
//Ola
#slutaaldrigdrömma 